Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kul’ Category

Sommar.

Nu när det är sommar, semester och lov från skolan och Lilleman valt att vara hemma så mycket det går så är ju assistenterna här konstant, hela tiden, jämnt. Ingen vila ingen ro. Dom kommer på morgonen, lever med oss hela dagen och går hem när han nästan sover.

Att dom inte blir less på oss?

Annonser

Read Full Post »

Sakta sakta närmar sig våren trots det oväder som härjat likt en missunsam handläggare på FK de senaste dagarna. Samme handläggare har tydligen beviljat en miljard baciller att härja fritt i undertecknads näsa och tillhörande bihålor…

Överklagan om detta hörs vida omkring och elefantpatrullen från djungelboken har en ny trumpetande ledare i mig, bara ring, jag kommer… Ska bara snyta mig först.

Läser som sagt tidigare en del om reformen och allt i min väg och inser att starta assistansbolag är nog det enda rätta. Bara att köra och smida medan järnet är varmt. Har ni några erfarenheter eller kanske frågor, tips eller bara ett ”go for it”, så vet ni hur man gör. Kommentarsfunktionen här är enkel och tacksam för skrivaren, dvs jag.

Nu kommer ja nog knappast att starta ett nytt jättebolag men ändå. Något ska man väl få till i alla fall… Får man be om en liten tumme…?

Kom inte för nära bara, bacillerna hoppar en meter sägs det…

Read Full Post »

Föreläsa…! Tala, prata, berätta. Kan det vara något? Vem skulle vilja lyssna på mig och vad jag har att säga? Ja kanske någon. Några har redan lyssnat och dom har då inte klagat. Tvärtom.

Då jag genom åren skaffat mig en del efarenhet i ämnet personlig assistans vill jag gärna dela med mig av denna så kallade erfarenhet. Den erfarenhet jag har kommer sig från sonen med sitt svåra funktionshinder och att jag jobbat med dessa frågor i många år. Både som arbetsledare för små och stora personalgrupper men även med kontakter med och i den byråkratiska djungel som det svenska rättsväsendet bjuder på. Försäkringskassan är ju som bekant inte att leka med.

Det är inte jobbigt, svårt eller omöjligt att leva ett bra och normalt liv med ett funktionshindrat barn. Det är inte bara “skit” att ständigt ha personliga assistenter omkring sig. Det är inte bara elände med att ett företag ska ha insyn i ditt liv som du lever och det är heller inte bara att gilla läget. Du kan påverka mer än du anar och om du bara “passar” ibland och överlåter åt andra att ta ansvaret så är du rackarns mycket piggare sen och kan vara en mycket bättre förälder. Det gäller bara att våga.

Sånt vill jag dela med mig av. Det finns mängder av små berättelser som jag väver ihop till en enda radda av leenden och en & annan tår i ögonvrån. Som när vi ska handla fiskar till akvariet och Lilleman storögt ser på ur sitt rullstolsperspektiv när “fiskhandlarn” fyller vatten i påsen för att sen ladda med fisk. Då säger Lilleman. –Inte bara vatten, fiskar också… Den kommentaren gjorde det värt besväret att släpa ner honom för de femtioelva trappstegen till Akvariekällaren som inte riktigt följer några anpassningsregler. Och så har dom ormar också…

Jag berättar gärna hur jag upplever det, jag svarar gärna på frågor men vill inte på något vis hävda att jag har rätt. Var och en har sin verklighet och handlar och agerar efter den. Men jag har kul och jag har haft det jobbigt och jag kommer att ha båda delarna även i fortsättningen. Det vet jag, och det ser jag fram emot.

Att ni kommer att ha kul under “min tid” är jag övertygad om. Att ni kommer att ta med er en del små anekdoter hem det är jag också övertygad om och att ni kommer att ge mig kraft, styrka och energi. Ja det vet jag bara. Så är det.

Så kan det vara något…? En kommentar mer än gärna…

Read Full Post »

Hohoho… Finns det några snälla barn här…? Tomten kommer och gör det han ska och julen är lika härlig som vanligt… Eller är den det…? Likt barn till en alkholiserad pappa eller mamma så fruktar vi som är beroende av assistenter julen, fast av andra orsaker. Ledigheter…

Assistenterna som övriga delar av året ständigt står vid vår sida ska plötsligt ha ledigt och fira jul på hemorten eller i alperna eller kanske tom på en gyllene sandstrand i värmen söderut. Man lämnar oss och det är väl ok att dom får sig lite ledigt, dom som har slitit för vår skull hela året.

Men… Just i juletid är det lite annorlunda.

Ingen avlastning som fungerar och det mesta i arbetledningsväg fungerar sämre än vanligt och att få tag på någon som ansvarar eller kan svara ens på de enklaste frågor är ju omöjligt. De assistenter som jobbar är mest i vägen men ändå så värdefulla att ha där för man tränar ju inte på att ”ha jul” under resten av året. Allt är nytt och så är barnen helt plötsligt hemma också. Hela dagarna. Man ska bara vara snälla, goa och glada för det är ju jul. Men som förälder blir man än mer stressad än vanligt då man ska hinna med allt och det med mindre eller kanske ingen assistans alls och kanske tom en vikarie som så klart gör sitt bästa men inte har den kunskap eller erfarenhet som behövs och som vi och barnet är vana vid. Det är som att du ber någon sätta sig på händerna och sedan be denna att hålla i ett glas vatten, fortfarande sittande på händerna. Personen ifråga är där men till vilken nytta…? Sorry…

Rutinerna som barnet är så van vid och så beroende av faller platt till marken och det hela kraschar ganska duktigt. Rutinerna som vi försöker upprätthålla hjälper inte och det blir ganska kaotiskt och till den 7:e januari när det mesta är som vanligt igen längtar vi ganska mycket.

Nu är ju inte allt ett elände i jul. Det är mysigt och man är lite extra ledig och alla ler, även om dom inte är glada så ler dom i alla fall. Det hör ju till att man ska det. Och även om det nu är falska leenden så skit i det och ta dom för vad dom ser ut att vara. För snart är allt som vanligt igen. Ja redan i övermorgon, på julafton, är det som vanligt igen. För inte får du av tomten det du mest av allt vill ha…

Lugn & ro…

God jul på er… Snart är det vardag igen…

Read Full Post »

Nia

Roade mig med att Googla på ”personlig assistans” och hittade den här, dvs min blogg, på nionde plats… Kul… Nu betyder det väl inte så mycket egentligen men visst är det kul. Kul också att se att ni läser även om inte kommentarerna haglar…

Mina intentioner med bloggen är väl att så smått informera och visa att det finns fler som Ni, som jag, och att vi trots att vi inte är så många kan vara starka. Fråga gärna om ni vill veta något. Jag kan inte allt men har varit med om en hel del med lilleman och ytterligare en hel del genom mitt arbete inom personlig assistans.

Jag brinner för det här och vill informera alla om möjligheten och då framförallt föräldrar som kanske inte alla gånger orkar leta och ta reda på all info dom behöver. -Vad har ni för rättigheter…? brukar jag fråga och dom bara gapar… ”Rättigheter…?”

Just det. man vet inte som förälder vad man kan få för hjälp eller stöd och visst har någon berättat men inte orkade man lyssna då. Och sedan kommer kanske inte den infon tillbaka… Jag minns själv att jag satt och nickade mot kuratorn på sjukhuset där för länge sedan och bara önskade att hon skulle sluta prata så att jag kunde gå tillbaka till lilleman. Ett tips…! Lyssna på henne/honom… Ditt ”lilla hjärta” behöver dig men det är inte akut just nu. Ge dig själv den tid kuratorn har för dig. Lyssna… Det ger dig mer än att rusa tillbaka och stilla se på…

Jag rusade tillbaka. Jag lyssnade inte. Nu vet jag bättre…

Read Full Post »

Medicinlista…

Morgon; 07,00

Mado Park, Pronaxen, Tryptisol, Lyrica, Losec, Ketogansupp…

”Lunch”; 12,00

Mado Park, Pronaxen, Ketogansupp (13,00)… 

Kväll; 17,00 

Mado Park, Pronaxen, Tryptisol, Lyrica, Losec, Ketogansupp (19,00)…

Vid behov;

Stesolid, Morfin intravenöst…

Stillnoct för insomnande…

Lägg till detta en inopererad baklofenpump med höög dosering…

Kul va…?

Read Full Post »

Skrev i mitt förra inlägg om sonen som pga sitt funktionshinder i mångt och mycket är en betraktare. Han gillar ofta läget men ibland ser man sorgen i hans ögon och man bara vet hur gärna han vill vara med och leka. Hur gärna han vill att benen ska springa och händerna greppa och rullstolen den ska vi köra till tippen…

Nu läste jag på Föräldrakrafts sida en artikel om en mamma som ledsnat på situationen där det inte fanns någon bra lekplats för sonen. ”Inger Bjursell tog tag i frågan och lyckades engagera en stor del av samhället. 500 000 kronor drogs in genom bidrag, sponsorskap och soaréarrangemang. Ytterligare några hundra tusen presterades i eget arbete.” 

Sååå… jä..a bra. Det här är något som borde uppmärksamams mer, men är det inte kommunen och staten som ska stå för det hela? Självklart är det bra att det samlas in penar till förmån för så här bra saker. Vi får passa oss bara så att inte det blir så att kommunerna backar tills det kommer en till ”Inger Bjursell” och fixar det hela. Ingen skugga över Inger, tvärtom. Dagens hjältinna som med sin handlingskratft såg till att kommunen hamnade i skuggan…

Har jag en svacka nu när jag ser sånt här…?

Ähh, nu ska jag ringa lite… Soaré… Hmmm…?

Read Full Post »

Older Posts »