Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Föräldraansvar’ Category

Vår! Ja vår, inte er utan våren som är på väg med stormsteg och hur skönt skänns inte det efter en tung vinter med motförslut vart man än vänt sig. Ute som byråkratiskt. FK utredde Lilleman och visade än en gång att man inte är kapabel att tänka annat med den egna plånboken. Man tar bort föräldraansvaret då han nu är så passa gammal men sen tar man bort den assistansen under natten. Hur tänker man där?

Nåja efter några dagars funderande och inhämtande av stöd för vår sak, intyg, skickades en överklagan och nu hänger det i luften igen. Kommunen däremot stöttar vår sak och kliver inom kort in med en tillfällig utökning nattetid så att vi dels kan anställa någon men framförallt känna tryggheten för Lilleman. Kräks han och någon inte är där… Vill inte tänka på det. Och ska jag eller vi behöva vara det jämt och ständigt går vi fort under.

En massa finns att avhandla men vi hoppar över det för nu. Det positiva är att snön inte ligger kvar på gatorna och bara det är en underlättande sak då snöskottningen inte är vad den borde vara i vår kommun. Ja eller vår kommun. Dom är nog sin egen kommun där i kommunhuset, ja bortsett från vår goa lilla LSS-handläggare då. Egna löner kan man spetsa och höja men när någon har ett uttalat behov av något då ska man spara minsann. Fy för den lede för politiker, jo det finns bra såna men jag minns inte vad han hette, bara att han slutat med skiten för länge sen.

Lilla bolaget vi startade blomstrar väl inte men går exakt i den rikting och fart vi vill. Sakta men säkert och alla ni som funderar. Sluta fundera, agera. Det är inte lätt men med en del sunt förnuft och det jävlar anamma vi normalt har vi med funktionshindrade barn så är det väl nästintill en baggis. Nej alla kan inte, alla vill inte men ändå. Jag trodde inte att jag kunde och ville det ville jag inte men nu är vi där och den enda sak vi ångrar är varför vi inte klev ut tidigare. Långt tidigare. 

Allt, precis allt är så mycket enklare nu. VI bestämmer NU. Inte när arbetsledaren är tillbaka och kan fråga sin chef som är på semester och kommer åter om en vecka, i bästa fall. Nej vi bestämmer NU och även om vi inte tar sista-minuten resor på löpande band så har vi möjligheten om vi nu skulle vilja.  Vi administrerar, vi gör schema, vi anställer folk och vad bra allt har blivit. Nästan så man är lite stolt över sig själv. OSS själva.

Lagstiftarna då? Ja dom vränger på i vanlig ordning men har fattat att om man bara kan fatta skeden så innebär det inte att man vet vad man ska göra med den. Bra, men var det så svårt egenligen? Jag anar och tror att svångremmen ändå kommer att dras åt så hårt det bara går så vi måste ut och synas och vi måste hålla varann i hand och vara unisona oavsett vad vi har för sorts hjälpbehov. Vi har dessutom en ganska svårattackerad grupp som vi företräder. Barn. Och barn med funktionshinder. Det finns många snyftpoäng att hämta här. Skäms inte, hämta dom bara. Vi har rätt. Dom har ofta fel.

Läser lite här och där om ”felaktigheter” och visst känns det som att det kommer fram mer och mer och jag hoppas att det inte beror på att det ÄR fler utan på att det UPPMÄRKSAMMAS mer. Visst är det så. Kanonbra och vi måste strida för vår sak även och om vi kanske inte har orken så kommer den ikapp när vi ser någon ensam liten stackare bli riktigt stor när han eller hon slutligen får rätt.

Jag vill även puscha lite för skrivandet även om jag själv inte skrivit på vad som känns som evigheter men skriv bara skriv och kommentera hos andra bloggar vare sig ni känner personen ifråga eller inte. Var positiva och dela med er för det är ett sätt att ge kraft och energi och hur kul är det inte när det man själv gör ger avtryck hos andra. Helst då positiva men i alla fall. Och kan jag med mina rader inspirera en enda liten trött själ till att ta sig i kragen och orka en stund till. Ja men då har jag ju vunnit mitt eget lilla Nobelpris.  

Jag brukar säga det till trötta, slitna föräldrar som går på knäna och knappt orkar mer. Fan vad ni är bra. Säg det till er själva också. Kanske inte svära, men ändå. Ni är bra. fortsätt med det. Jag vet att jag själv är bra för det var en kille i fönstret i badrumet i morse som sa det. –Vad du är bra…

Annonser

Read Full Post »

Nytt år nya utmaningar, nya motgångar nya uppförsbackar. Men mörker? Icke då.

FK utreder Lilleman igen och det ska bli kul att se vad vi får överklaga denna gång. Att dom inte fattar. Han KAN ingenting men fattar allt och så kommer det att vara länge för att inte säga för alltid. Och inte blir han lättare på något vis heller. Hur lång tid tar det och det? Jag har sån lust att låna ut honom en vecka så får dom sitta där med klockan och avrunda 27 till 15 bäst fan dom vill. Men jag älskar honom för mycket för att utsätta honom för det. Å andra sidan… Nej.

Annars rasar det bara på det där underverket man har på armen och på väggen. Tiden går så oerhört fort och det inte bara när man har kul. Vips så var det 2009 och jag som nyss lärt mig skriva 05. Undrar vad det här året för med sig och vilka besparingar ska vi behöva göra på persass-fronten i år då? Man snor från dom som både behöver och har rätten. Vi föräldrar, inte tidningen, får säkert mer ansvar och vi biter väl ihop i vanlig ordning. Vi måste bita ifrån, inte ihop.

Lilleman då? Humöret som vädret, växlande, och måeendet likaså. Ont och aj överallt men i stort ganska bra just nu. En dipp före jul men det är väl så det brukar vara. Julen och den tyngd jag brukar känna var som vanligt tung och trots 1000 paket med kärlek så fattas just den DÄR klappen och det skär förmodligen mer i mitt hjärta än hans och skulle jag kunna så skulle jag men det kan jag ju inte. Sin smärta får han bära så bär jag min. Det går tyvärr inte att ändra på det, bara att lindra så gott det går men jag börjar tröttna nu. Måste han ha så ont? Det är ju 2005… Nej visst nej. 2009, ja ännu värre.

Nya tag kanske även här men det var skrivkramp ett tag. Ska försöka bättra mig. Det finns mycket som vill ut men tiden och orken och tiden igen och allt det där som inte riktigt vill räcka till. Man är ju trots allt bara människa även om FK vill ha en till någons sorts överdito som klarar allt och en hel del därtill.

God fortsättning och ge inte upp. Ge igen…

Read Full Post »

Utmärkta Föräldrakraft tar upp kostnaderna för personlig assistans och då i perspektivet barn & unga. Man har från myndigheterna anat och trott att det är barn och unga som står för stor del av kostnadsökningen i assistansen…

Nu högg dom i sten då en ny undersökning visar att huvudorsaken är att fler äldre får personlig assistans. Det är också den gruppen som fortsatt kommer att stå för kostnadsökningen. Dom blir fler…

Kan vi sitta lugna nu då med tanke på att man oroat sig för att kanske föräldraansvaret skulle utökas och då kanske främst för mindre barn. Men nej, jag tror inte, utan att veta, att man släpper den tanken. Nog kommer vi att få ökat föräldraansvar i assistansreformen. Var ska dom annars spara…?

För spara det måste man göra. Kostnaderna har tredubblats om man rundar av det hela eller ökat med 330 % sedan starten 1994…

OK…! Säger jag. Det kostar. Men låt det göra det då och sätt ett gäng på att kolla av effekten i det stora hela. effekten i samhället i stort. Vad skulle det ha kostat samhället om vi INTE haft den här alldeles ypperliga möjligheten…? Hur många av de som idag arbetar som personliga assistenter hade istället varit arbetslösa eller satta i korta, ofta mindre lyckade utbildningar och, förlåt mig, en ekonomisk belastning för samhället…? Hur många av de assistansberättigade hade tyngt systemet (inte det…) med andra tunga kostnader. För vi försvinner ju inte…! Hur många föräldrar och andra anhöriga hade inte belastat systemet med ökade sjukskrivningar, VAB och annan frånvaro från sina arbeten. Vad gör jag om mitt barn är sjukt? Jag stannar hemma. Men vad gör jag om mitt barn är mycket (ofta) sjukt som barn med funktionhinder ofta kan vara…? VAB, sjukskrivning osv…

DET skulle kosta mer än vad reformen idag i det stora hela kostar. Det är jag övertygad om…

Nu ska jag läsa Socialstyrelsens rapport Kostnader för assistansersättningen (LASS) och se om dom har några rätt… Kanske har dom det och kanske blir jag lite klokare. Kanske…?

Read Full Post »

Linda ställer en bra fråga om när barnen kan/ska flytta hemifrån i en kommentar till inlägget nedan. Jag började svara men det svävade iväg lite och växte till…

Det här…;

Det här är ju en svår, ja tom mycket svår fråga. Både att besvara men även att ställa. Normalt, om det nu finns något sådant, börjar ju ungarna att drömma om flytt när dom är 15-16 och så pluggar dom och bor hemma ett tag mer eller mindre i protest och så lär dom sig 1+1 och finner att det kommer räkningar i en brevlåda om man flyttar hemifrån. Så nöjer dom sig med det och i all vänskaplighet ”parasitar” dom på mamma & pappa ett par år till.
Så funkar det inte för oss som har barn med särskilda behov.

Vi inser snabbt att även vi har särsklida behov och dom behoven består i att samla kraft, rehablitera sig både mentalt och fysiskt, vara ensamma och få känna. Verkligen känna och med det menar jag bl a att få ställa den fråga som Linda gör. När ska mitt barn flytta hemifrån?

Massor med tabun är inbakade i detta men skit i dom och se till dig själv Linda och ni andra som funderar över detta. Det är bara ni som känner er egen verklighet och det jag kan klara av det kanske någon annan långtifrån fixar medan en tredje gör det mycket bättre. Vi har olika förutsättningar mao.

Det verkar som att du är tillfreds med det boende som erbjuds och då ska du väl inte tveka. Egentligen har du nog redan bestämt dig som vilken terapeut som helst skulle sagt. Och dom har nog rätt i det. Nu är det bara det där dåliga samvetet som ska stävjas. Tillsammans med den oro du anar att du kommer att känna varje sekund som ditt barn inte är i din närhet. Var orolig, det är naturligt och ett sunt tecken. Men våga släpp taget. Ditt barn kommer att ha det bra och är det några tveksamheter så har du möjlighet att påverka eller ändra ditt beslut.

Jag vet inte så mycket om just din sits men är övertgad om att du prövat alla vägar att gå inklusive den fina biten med personlig assistans vilket skulle kunna vara ett alternativ till att flytta barnet till ett boende. Jag själv ser inte fram emot när lilleman flyttar hemifrån ändå längtar jag dit nästan så att det värker. Och…! Jag har inget dåligtsamvete för det. Jag komemr alltid att finnas i närheten och kan återhämta mig för att orka vara en så bra pappa det bara går. Lite grannn så funkar det redan idag med den assistans och de assistenter han har idag. Jag är inte där i hans närhet 24 timmar per dygn. Men när jag är där har jag ork att vara den bästa pappan i världen… Nåja…?

Det går nog inte att svara på din fråga men maila mig gärna om du vill bolla lite mer i frågan. Sekretessen har jag som en hederssak och min yrkesetik likså, (även om jag skriver den här bloggen helt utanför mitt arbete och helt privat). Men det viktigaste tror jag är att även jag är förälder med ganska lika funderingar och tankar.

Någon mer som har åsikter och / eller erfarenhet…?

pers.ass.bloggen@hotmail.com

Ps. Jag driver/skriver inte den här bloggen varken proffessionellt eller kommersiellt. Jag bara brinner för dom här frågorna och har en del erfarenhet i bagaget med både eget barn med funktionshinder och en massa år som assistansanordnare/arbetsledare och en hel del kontakter med FK samt kommunerna. Ds.

Read Full Post »

Vi som föräldrar får alltid höra av myndigheternas representanter (handläggare) att vi har ett föräldraansvar. Klockrent. Det köper jag, men vad är ett föräldraansvar…?

Vi som har barn med funktionshinder och alla olika handikapp vi bara kan tänka oss stöter ofta på detta som en förlösande kommentar av handläggaren när man från deras sida inte längre kan värja sig mot våra argument om och för vilka behov vi anser oss behöva hjälp med. Eller rättare sagt så är det ju våra barn som behöver hjälpen…

Såg hos Lalanda att det var inte så lätt det där. Håller med, till fullo.

Kan man jämföra ansvaret för ett ”normalt” barn med ett som då i motsats inte är ”normalt”…? No f…in way. Inte en chans med andra rumsrena ord… Dom kan säga vad dom vill men det ”normala” ansvaret kommer vi inte i närheten av.

-Lillebror vaknar på natten och kommer knallande in till oss. Han är rädd och kryper ned i våran säng med iskalla fötter som han drar upp och nöjt placerar i magtrakten eller strax nedanför… På mig. Det är normalt föräldraansvar…

-Lilleman som då är storebror vaknar också på natten och är rädd men han kan ju inte knalla iväg och krypa ner hos varma trygga föräldrar utan påkallar då deras uppmärksamhet och då dessa är skittrötta och sover den sköna komasömnen hör dom inte honom på en gång utan det tar ”ett par” skrik innan han är uppmärksammad och så ska man då knalla upp och fixa. Nu har han hunnit vakna till ordentligt då man inte kunde/orkade vara där på en gång utan det tog någon minut och då är det inte bara han som är vaken. Ja resten av huset men även all spasticitet och allt det där onda som följer med har vaknat till liv. Jag förkortar läsandet och säger bara att en timme innan han sover igen är inget onormalt eller överdrivet. Snarare tvärtom. Och detta är vardag, ja natt då… Det är vad FK´s representanter anser normalt föräldraansvar för en kille med handikapp…

Vad trött jag blir… Förlåt, Är..

Jag har bråkat med några av dessa ett antal gånger och funnit stöd i nedanstående text. Ett utdrag och inget dokument att direkt visa upp men ett par tankeväckande formuleringar att ta till sig och ”bråka” med… För dom insatta kan det vara en upprepning, men en som tål att upprepas. Något år på nacken, men håller än.

När Regeringen i prop. 1995/96:146 föreslog ett ”förtydligande” i LSS av innebörd att man vid behov av personlig assistans till barn under 16 år särskilt skulle beakta föräldraansvaret reagerade Riksdagen. Se socialutskottets betänkande bet. 1995/96:SoU15 sid 18. Riksdagen fann att ”förtydligandet” kunde uppfattas som att syftet skulle vara att ställa större krav på föräldrar med funktionshindrade barn än andra föräldrar. Riksdagen godkände därför inte förslaget i prop i denna del. Utskottet anförde: ”Uppfattningen att kompensation skall lämnas för extra omvårdnadsbehov, merarbete och merkostnader till följd av funktionshinder är sedan många år en vedertagen princip inom handikappområdet.” Hela Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande. 

FÖRÄLDRAANSVAR”

Det är viktigt att hålla isär vårdnadshavarnas skyldigheter enligt FB från insatser som föräldrar gör för sina funktionshindrade barn. Förarbetena till FB säger inte något om föräldraansvaret när det gäller funktionshindrade barn, men när det antyds att ett barn kan behöva särkilt stöd – såsom i prop 1981/82:168 ”vård och behandling” – hänvisas till samhällets insatser. FB ålägger föräldrarna att se till att insatser kommer till stånd. Men det är inte reglerna i FB om vårdnad/föräldraansvar som skapar skyldighet för en förälder att ge ett funktionshindrat barn den vård som funktionshindret medför. Däremot ligger det i föräldransvaret att se till att barnet får del av de stödinsatser som samhället har att erbjuda!

Då det gäller regler för direkta insatser av föräldrarna ger föräldrabalken några regler till skydd för barnet, såsom förbud mot kroppslig bestraffning och skyldighet att se till att barnet inte skadar sig. Likaså kan även en utomstående som skadas av barnet rikta krav mot en förälder som brustit i sin tillsyn. Med tillsyn enligt föräldrabalken avses således inte den extra tillsyn som ett funktionshindrat barn kan kräva på grund av en medicinskt skada.

FB ålägger föräldrarna underhållsskyldighet gentemot sina barn. Men FB ålägger inte föräldrarna att själva uppfostra eller vårda barnen. Det finns således inte något förbud för föräldrar att lämna sina barn. ”Samhället” får i sådana fall ta över den faktiska vården men kan kräva att föräldrarna efter sin förmåga betalar för barnens uppehälle.

Det finns inte något lagstadgat föräldraansvar som ålägger föräldrar till funktionshindrade barn att vårda barnen själva….  FB = föräldrabalken

Read Full Post »