Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Berättelse’ Category

Dom här tillstånden är ju tvärtemot orsakerna till att dom behövs inte permanenta. Var annat eller vart tredje år kommer en omprövning och dom frågor man måste svara på är en enkel beskrivning av den vardag vi har. Kan det vara så svårt att färstå…?

Jo jag fattar, dom har ett jobb att sköta, ett regelverk att följa och inte kan dom väl tro att jag försöker lura dom…?

Ändå känns det i hjärtat när man beskriver detta. Inte tar det ont i hjärtat när jag ser på Lilleman och den vardag han har och som vi inte ser som något konstigt, ovanligt eller egentligen ens besvärligt…

Men när man ska beskriva den… Vardagen… Det blir så uppenbart, det blir så… Nästan skrämmande. Som när man ska köpa presenter och julklappar. Det är DÅ man blir medvetandegjord om den svårighet som finns ”inbyggd” i Lillemans handikapp.

Det är då man beundrar dom människor som undrar hur vi orkar och nästan hatar dom myndighetspersoner som inte fattar ett skit… Jo det är deras jobb osv. Men ändå…

Lilleman kan ta mig f-n inte göra ett sk-t själv… Fatta det… man vill nästan skrika till dom. -Ta hit tillståndet bara… Men man behärskar sig och sväljer klumpen i halsen och beskriver sakta och sakligt det tillstånd som råder…

-”Jag beviljar det här, det kommer med posten”… Tack. Själv lägger jag på telefonen och tårarna rinner men vad skönt ändå att jag, just jag är pappa till Lilleman. För vad skulle jag vara utan honom…?

Annonser

Read Full Post »

Föreläsa…! Tala, prata, berätta. Kan det vara något? Vem skulle vilja lyssna på mig och vad jag har att säga? Ja kanske någon. Några har redan lyssnat och dom har då inte klagat. Tvärtom.

Då jag genom åren skaffat mig en del efarenhet i ämnet personlig assistans vill jag gärna dela med mig av denna så kallade erfarenhet. Den erfarenhet jag har kommer sig från sonen med sitt svåra funktionshinder och att jag jobbat med dessa frågor i många år. Både som arbetsledare för små och stora personalgrupper men även med kontakter med och i den byråkratiska djungel som det svenska rättsväsendet bjuder på. Försäkringskassan är ju som bekant inte att leka med.

Det är inte jobbigt, svårt eller omöjligt att leva ett bra och normalt liv med ett funktionshindrat barn. Det är inte bara “skit” att ständigt ha personliga assistenter omkring sig. Det är inte bara elände med att ett företag ska ha insyn i ditt liv som du lever och det är heller inte bara att gilla läget. Du kan påverka mer än du anar och om du bara “passar” ibland och överlåter åt andra att ta ansvaret så är du rackarns mycket piggare sen och kan vara en mycket bättre förälder. Det gäller bara att våga.

Sånt vill jag dela med mig av. Det finns mängder av små berättelser som jag väver ihop till en enda radda av leenden och en & annan tår i ögonvrån. Som när vi ska handla fiskar till akvariet och Lilleman storögt ser på ur sitt rullstolsperspektiv när “fiskhandlarn” fyller vatten i påsen för att sen ladda med fisk. Då säger Lilleman. –Inte bara vatten, fiskar också… Den kommentaren gjorde det värt besväret att släpa ner honom för de femtioelva trappstegen till Akvariekällaren som inte riktigt följer några anpassningsregler. Och så har dom ormar också…

Jag berättar gärna hur jag upplever det, jag svarar gärna på frågor men vill inte på något vis hävda att jag har rätt. Var och en har sin verklighet och handlar och agerar efter den. Men jag har kul och jag har haft det jobbigt och jag kommer att ha båda delarna även i fortsättningen. Det vet jag, och det ser jag fram emot.

Att ni kommer att ha kul under “min tid” är jag övertygad om. Att ni kommer att ta med er en del små anekdoter hem det är jag också övertygad om och att ni kommer att ge mig kraft, styrka och energi. Ja det vet jag bara. Så är det.

Så kan det vara något…? En kommentar mer än gärna…

Read Full Post »

100-lappen…

Här kommer en liten historia för eftertanke?

En välkänd talare startade ett av sina seminarier med
att hålla upp en 100-lapp.

Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den
här sedeln? Flera räckte upp handen. Han fortsatte:
Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill
jag göra något med den.

Han skrynklade ihop sedeln till en boll. Så frågade
han: Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera
räckte handen i vädret igen.

Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned
den i det skitiga golvet. Sedeln var nu både skrynkligoch skitig.

”Är det fortfarande någon som vill ha den” frågade han, och flera händer i salen åkte upp.
Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.

Oavsett vad jag gör med den här sedeln, är det någon
som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av
den är oförändrat även om den är både skitig och
skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi ”hopskrynklade” eller
nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och
omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske
värdelösa.

Men oavsett vad som händer, kommer Du aldrig att
förlora Ditt värde! Du är speciell, glöm aldrig det!!!

”Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga
morgondagens drömmar.”
 

Read Full Post »