Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 oktober, 2007

När du möter någon du inte känner. Hur säger du? Anpassar du dig efter hur den personen ser ut, beter sig och pratar? Klart du gör och inte känns det konstigt heller… Eller hur?

Men när du möter någon i rullstol eller någon som avviker på något annat sätt då blir det genast lite krystat för du vet inte var gränsen går. Det känns lite farligt och du är nog mest rädd för att säga fel och att personen i rullstol eller viken sits det nu är ska bli ledsen, sårad och rädd… Jag kan nog bara säga att den som sitter där är skitglad om du säger något. Rätt eller fel spelar ibland ingen roll, bara Du pratar med honom eller henne. Och Du… Titta gärna på den du pratar med även om personen ifråga har ett funktionshinder som gör att det där med att prata själv inte är så enkelt…

Det där med ledsen och sårad är vardag och inget man direkt funderar över. Sårad har man nog blivit så många gånger att man ser förbi eller rent av skiter i om du säger fel. Det blir knappast pinsamt om du ber Nisse i rullstolen att ”gå och hämta…” han är nog van och säger knappast själv att han rullar och hämtar. Han kommer nog inte heller att be dig ”rulla och hämta…” Låt det bara vara naturligt så blir det bra.

Folk i rullstol bits inte utan kan i värsta fall bara rulla iväg…

Ett exempel på situationer där jag garvat lite extra åt egen verbal klumpighet är när polarn och jag spelat tennis… Han sitter i rulle och ”går” inte ofta på nät men en gång gjorde han det på en av mig illa lagd stoppboll. Han hinner ta den men då lobbar jag enkelt över honom och han säger;

-Taskigt!

-Hoppa då…! säger jag…

Klart att vi är polare…

Annonser

Read Full Post »