Alla vet väl vad en sovmorgon är, vad det innebär och hur jä–a irriterad man blir när det inte blir som man tänkt sig. Ja alla må väl vara och jag är definitivt en av dom som ”må vara”. Sovmorgon är för mig en morgon då jag själv vaknar, pigg utvilad och kan fixa min frukost utan större hets, till definitionen av ordet alltså.
Sovmorgon i min verklighet däremot finns inte. Nej det är helt enkelt så att det ordet kan jag sälja ur min ordbok. Senast jag hade något som liknade sovmorgon var väl…? 05 tror jag, i början på året var det någon dag där som, men det kan lika gärna ha varit 02. Nätterna igenom är man med ena ögat klarvaken och i direkt närhet till Lilleman ifall han skulle må dåligt eller behöva någon hjälp. Exemplen orkar jag inte dra, ni vet nog hur listan kan se ut och hur lång den kan vara. FK däremot har inte en susning. Trots att jag skrev ner det hela i en dagbok om natten men inte då. Nej dom tror att Lilleman och jag sussar sött och att hjälpbehovet han annars har tar ledigt under natten, att CP-skadan på något mirakulöst sätt kryper ur kroppen bara för att månen kikar fram. Ni vet bättre.
Dom verkar dessutom tro att jag har ”soveftermiddag” då dom ständigt ringer mig på förmiddan när jag klart och tydligt sagt att dom kan ringa på eftermiddan då jag kanske kan få en stund på kudden från det att barnen gått till skola och till lunch. Men inte då. Riiiiing…!
Sovmorgon då? Är det något att längta efter då? Ja. Kort och koncist JA. Nu är det tröttsamt och nu är det jobbigt och kroppen vill inte riktigt vara varken med eller riktigt frisk. Nu när solen kikar fram med lite värme i sig skulle man ju vilja vara utvilad, pigg och glad så att man orkade vara den pappa man vill vara och ta ut ungarna och leka lite i vårvärmen. Men inte då. Jo nog blir det en sväng i alla fall men inte som man önskat.
Tänk om man bara fick EN morgon att sova på, bara en. Då vaknade man väl i alla fall och trodde att döden varit på besök. Men en, bara en. Jag tröstar mig med att det skulle inte vara kul, inte skönt, inte… någonting. Som Askungens bal på slottet ni vet, den som skulle vara tråkig och dum och… Helt underbar…
Mio har ännu inte utvecklat någon större sömnproblematik mer än att han är morgonpigg och jag inte är det. Men jag känner igen beskrivningen så väl ändå, inte för att jag jämför mig men jag hade nästan hoppats på att Pudd skulle dra på sig samma problem som gör att jag aldrig är pigg på morgonen och alltid har svårt att somna. Nu sitter jag här 02,53 och är som vanligt förfasad över att behöva stiga upp imorgonbitti.
Du kommer inte händelsvis vara i faggorna av Leva & Fungera i år?
Jag skulle väl förvisso inte vara pigg på morgonen ens efter en härlig 12-timmars, vad nu det är?
Och nej, tyvärr blir det ingen mässa. Jag hade verkligen velat fara men omständighter runt omkring omöjliggör det hela.
Då tar vi det nästnästa år, eller om det är stockholm nästa år