Hur som helst så behöver vi alla, arbetsledare som assistenter bemötas av respekt, vi behöver också stunder för oss själva där vi kan få lufta våra vingar och spy ur oss irritationer och/eller aggressioner. Därav min ena blogg.

Det här med personlig assistans innebär arbetsledning, kurser samt utvecklingssamtal hela livet. Både dom och vi förändras och då behövs mer eller nya riktlinjer och förhållningssätt till nya arbetsuppdrag. En assistent kanske slutar/eller får gå och någon ny anställs. I början fungerar nästan allt bra men sedan efter ett tag så händer något och irritationer byggs upp hur lätt som helst. Det är ett finlir det här med personlig assistans – så spotta i nävarna och ge inte upp.

Kram på dig!
Nalle

Nalle… Jo jag har följt dina vomeringar med stort intresse och kommer att fortsätta. Bra skrivet och tänkvärda saker. Ser framtiden för min Lilleman i en del av dina situationer…

Tipsen då…? Ja utvecklingssamtal och egentligen hela kittet du tipsar om kör vi redan. Det är det som är så frustrerande…

Man avbryter mitt i vad som helst, man ställer sig framför och mittemellan, ”jag har bara en fråga, ska han ha medicin nu eller sen?” Men efter så lång tid här VET du väl det…

Dels har vi haft assistans så länge och dels har jag knegat som arbetsledare tillräckligt länge för att veta vad som krävs och behövs. Men en del assistenter dom bara skiter i allt vad respekt heter. Inte alltid, inte ofta, men… Ja det räcker ibland med en gång…

Har vi orimliga krav på ”våra” assistenter då…? Nej det tror jag inte. Tvärtom. Här är det högt i tak och mycket frihet under ansvar… Men kanske att det är för mycket hem och för lite arbetsplats…?

Men att andas en gång extra innan man klampar på. Det är väl inte för mycket begärt?

Nog känner jag igen mig alltid. Jag har min lilla vomeringsblogg ”http://nallesblogg.bjornthoren.se/” där jag delar med mig av mina erfarenheter och tankar kring personlig assistans och att vara pappa med funktionshinder, etc. Men det skvalpar annat där också. Välkommen vettja!

Jo, jag tänkte på det du berättade om dina morgnar och deras relation till lillemannen, där dina assistenter inte har förstått att visa hänsyn eller verkar veta hur du vill ha det. Ett tips är att göra som vi fått lära oss av vår assistansanordnare och det är att ha, vid jämna mellanrum, medarbetarsamtal med sina assistenter. Det är där ni ska kommunicera hur du vill ha det och varför, vilka arbetsuppgifter dina assistenter har och vad du förväntar dig utav dina assistenter, hur de ska genomföras.

Här har också dina assistenter möjlighet att ta upp saker och ting som dem tycker är viktigt och/eller vill ändra på. (Men med det menas inte på något sätt att du ska bejaka och göra precis som de säger eller vill. Något som jag prioriterar är arbetsmiljön, dvs att det finns gummiskrapa, olika skurborstar, att det finns duschförkläde och gummistövlar, etc. Om en assistent vill ha något utöver vad jag anser är rimligt diskuterar vi det och skriver upp det på papper och så ber jag henne att nästa gång hon skulle behöva det som jag ansåg orimligt så ber jag henne att tala om det så jag i just den situationen blir varse om varför. Det kan leda till att jag ändrar mig eller till att jag/vi hittar en annan lösning.

Men bara genom att det finns möjlighet till två vägs kommunikation som sker vid jämna mellanrum, eller när en assistent vill ha ett sådant samtal, brukar alla dessa frågor minska drastiskt. Det är min erfarenhet i alla fall.

Lycka till!
Nalle

Tack, tack, tack!