Måste bara, för det berör mig så djupt. Engla 10 år är borta och en 42-åring är misstänkt och har han inte tom erkänt nu…? Jag förstår inte hur sjuk man kan vara som utsätter barn för våld, och våld som det här…? Nej jag har ingen förståelse och man undrar ju vart samhället är på väg. Kan vi inte ta hand om dom som behöver tas om hand och då menar jag inte barnen. Nej jag menar dom som utför dessa våldsdåd och som säkerligen kunde vara friska med en del hjälp. Exemplen är ju många men utan att gå in på för mig alltför mycket okänd mark så är det ju så att man reagerar så starkt…
Lilleman är 10 år och jag var precis in och kollade på honom där han sussar sött omedveten om den hemska världen utanför. Ska vi våga släppa ut våra barn? Och våra barn med funktionshinder av olika slag…? Och dom som av olika anledningar inte förstår bättre….? Hur trygga och säkra kan vi föräldrar egentligen vara…? Kan vi lita på samhället nu då vi i alla fall uppenbart inte kan lita på dess invånare.
Nej fy fan, och alla mina tankar till Englas föräldrar som genomlever det värsta tänkbara. Och inte bara till er. Det finns fler som nyligen råkat illa ut och även dom där det inte leder till den här hemska utgången. En utgång som gör att man lever med det hemska och dom ärren går väl aldrig bort…
Lilleman och Lillebror sover och jag fäller tårar för ett barn som hade så mycket kvar. Som skulle ha kul och som skulle lära sig så mycket och som var vår framtid… För det är ju det kidsen är. Vår framtid…
Det är ju dom som ska bestämma och det är dom som ska ta hand om oss när vi behöver tas om hand… Och så ger vi dom det här… Skäms på oss. Vi måste ge dom ett säkrare samhälle att växa upp och leva i. Vi måste börja bry oss om varandra, kosta vad det kosta vill… Vi måste ta hand om vår framtid, våra barn… Det är vi skyldiga dom så att dom kan cykla säkert var dom än vill…
Barn ska ha skrubbsår, blåmärken och fläckar efter röda och blå bär på kläderna. Barn ska inte ligga iskalla, undangömda, döda i marken någonstans… Barn ska vara älskade och barn ska vara levande och barn ska vara varma och goa och fulla med spring…
Inga barn ska behöva ens höra om sånt här. Lova mig att vi sätter stopp för sån här skit i fortsättningen. Lova det…!
hej hjälp….. jag har fått reda på att min dotter kan få pers ass. men hur e de att ha dem i sina hem???? min dotter e ju så himla mamma bunden…… lite tanke hjälp?? ha de gott Linda
Man vänjer sig…
Nej så enkelt är det inte. Men för att svara kort så hjälper det en hel del om man låter assistenten göra det hon/han ska och inte ”bryr” sig för mycket. Låt dottern få se att assistenten kan och att Mamma/Pappa litar på henne. Mycket problem löses på det viset.
Det kan vara tungt att ”släppa taget”, men gör det, för er egen skull, och för dottern. Och ta ALDRIG upp ngt som assistenten gjort fel inför dottern. Då raserar ni allt förtroende ni byggt upp på nolltid.
Somehow i missed the point. Probably lost in translation
Anyway … nice blog to visit.
cheers, Betcha.