Permobiler, rullstolar och allt vad det nu är. Vad vi är beroende av att dom fungerar… Eller hur? Lillemans permobil ville inte en kall dag och då ringer man till han med skiftnyckeln och säger att nu är det kört igen och då kommer han och fixar. Normalt utför han eller dom detta underverk över dagen men nu sket det ihop sig av 100 anledningar av vilka jag fått höra en, och det var snön.
När det då skiter ihop sig så måste ”hemmasittandet” tas med till skolan eller tvärtom. Nu är utepermon ur funktion samtidigt som ena innepermobilen havererat. Max otur kan man säga men det kunde ha varit värre. Humöret på topp, annars rasar väl den tredje också och då har vi bara en manuell uterulle kvar. Den som nyss varit in på lagning…
Vad gör vi med grejorna kanske någon tänker…? Inget speciellt. Men tänk dig själv om du gick i samma skor varje dag året runt och ditt jobb var att gå. Förr eller senare blev det nog hål på sulan… Och tänk dig om du fick vänta en vecka på nya sulor eller nya skor…
Nu gör dom ett bra jobb, men för varje dag, timme, minut som ”skorna” är borta krävs det mer jobb bara för att Lilleman ska kunna sitta bra och ta sig dit han vill…
Beroende var ordet…
