Lika tungt varje gång…

Julen är här men det är lite av gåvornas förbannade högtid. Visst är det kul med klappar och presenter och barnens glädje över klapparna. Ibland över både hårda och mjuka. Men…

Jag kollar in julklappshögarna till Lilleman och lillebror. Dom skiljer sig markant åt. Inte bara i storlek och antal utan även till karaktären. Lillebror får Lego och Starwars. Sånt som vi vet går hem. Action och bygga och full fart och allt det där. Lilleman får sånt som andra måste hjälpa honom med. Hjälp att bygga, hjälp att köra, hjälp att överhuvudtaget nyttja. Och så ett påslakan som lillebror INTE får… Pirates of the Carribean… Bara hans… Bara hans…

Lika tungt varje gång det ska köpas presenter till honom. Inte lika enkelt som till lillebror nej där halar man bara upp lädret och köper honom lycklig. Men till en som ingenting kan men som förstår allt. Vad hittar man på…? Hoppas att han förstår…

Kan jag slå in min kärlek i 1000 paket…? Kan jag slå in 1000 lektimmar för bara honom…? Kan jag slå in en årsförbrukning “painkillers”…? Kan jag… Någonsin komma på något bra…? Något som inte är mjukt och praktiskt och som han behöver. Något som är gjort bara för att LEKA med och som han KAN leka med…

Nej jag kan nog bara dölja min frustration och hoppas att han är lika glad över möjligheten att titta på och på så vis få “vara med”. Styra genom att berätta och så får jag hoppa och skutta och vifta och allt vad han nu vill att jag ska hitta på. Det är tungt. Tyngsta dagen på året och det borde ju inte vara så. Det borde… ja ni vet…

Jag hoppas som sagt att det löser sig ändå men älskade Lilleman vad jag önskar att jag kunde trolla… Om så bara för en dag…