Undrar vad han tänker…?

Han sitter där med lillebror och hans kompisar och tittar på när dom leker. Det är full fart och TV-spel och bygga med lego och starwars-figurer. Han vänder sig om med sin permobil som han styr med huvudet och kollar vad dom gör på andra sidan. Han säger inte så mycket utan kollar mest. Han ser trött ut. Han är trött, det vet jag för hans kropp är ryckigt spastisk och han har det jobbigt. Han hänger med huvudet när han inte kör. Jo han är trött… Men han vill ju så gärna vara med…

Jag vill att han ska vila men han vill inte. Det är ju kul. ”Skitkul” säger han när jag frågar. Han sitter kvar i permobilen och snurrar och snurrar och tittar och tittar. Ibland ber han någon kompis flytta på sig och ibland kör han en kortare sväng. Men inte ut ur brorsans rum. Nej då kan ju pappa komma och ta honom till sängen för att vila…

Han gäspar och ser sen åt mitt håll. Jag låtsas att jag inte såg.. Han ler lite i ögonvrån så där som att han vet att jag såg men inte ville visa det. Klart han ska få leka med kompisarna hur trött han än är denna dag. Det händer ju inte så ofta ändå. Vila kan vi göra sen… Det finns alltid tid för det…

Jag undrar vad han tänker där han sitter i sitt formgjutna sittskal med midje- och bröstbälte på så att han kan sitta upp. Jag undrar hur han reagerar innerst inne på när kompisarna hoppar upp och ner från brorsans säng och kryper med bilarna tätt intill näsan…. Wroooommm… Jag funderar med en klump i halsen på vad han tänker när dom bygger ihop legobitarna till cooola flygpplan och andra figurer? Han kan ju inte… Tänker han så? Vad vill han? Ska jag hjälpa till?

Frågorna är många och jag har faktiskt inte en aning om vad han tänker, för frågar jag så är allt bra och han är nöjd och vill inget annat. Han sitter där i sin permobil och är med i leken på sina ytterst begränsade villkor.

Jag undrar så vad han tänker…?

Jag vet då vad jag tänker…

Jag älskar Dig lilleman, tänker jag…