Nu är det dags. En blogg om personlig assistans ser dagens ljus på en bildskärm. Tanken är en plats där Du och jag kan skriva och läsa om det som berör oss, förmodligen ganska mycket, i vår vardag. 7 dagar i veckan har vi vardag. För ett funktionshinder fattar ju inte att det är lördag eller söndag. Röda dagar har vi däremot ständigt. Ta kontakt med en myndighet bara så förstår Du hur jag menar.
Varför en blogg? Det finns ju redan så många forum för detta. Ja just det. Forum. Här finns det möjlighet till ett lite mindre rum än ett gigantiskt forum som dessutom ofta är ganska svåra och jobbiga att navigera på. Ambitionen är inte att hitta alla med anknytnig till funktionshinder och låta dom diskutera hejvilt. Syftet är att avdramatisera det här med personlig assistans och visa att det går att leva med funktionshinder i sin närhet. Syftet är även naturligtvis att informera och skapa en trygghet för den som vill gå vidare och kanske inte har det där stödet som definitivt behövs. Inte bara i vardagen utan även i kontakter med mullrande myndigheter som kan allt och ger Dig inget. Absolut inga svar i alla fall.
Jag som kommit på den här idén och står bakom bloggen är en kille som själv har erfarenhet av personlig assistans då vår son har en CP-skada och vi lever med assistans nästintill dygnet runt. Jag vill, och kommer att bjuda på lite saker ur vår vardag och det mesta med en humoristisk underton. Nu är inte det här en humorblogg men jag vill visa att det går att leva med assistans och jag vill visa att det går att ha kul. Hur jobbigt det än är så är alternativet ganska trist, eller ännu värre. Hur seriöst det än är finns det alltid utrymme för lite humor och om man vänder på det så är det mest humoristiska uppbyggt på eller av det seriösa. Hur stor hjälp har vi inte haft av ett skämt som gett oss kraften att skratta och därmed syresätta oss lite och få kraft att ta ett steg till?
Jag vill också hjälpa till att ge Dig kraft och styrka att kämpa mot myndigheterna. För tyvärr är det ofta så. En kamp MOT myndigheterna. Försäkringskassan har många smeknamn och få av dom är förskönande. Dom gör nog bara sitt jobb men dom gör det förbannat svårt för oss som behöver dom. Jag har verkat inom ett mycket bra och seriöst assistansbolag i många år och sett och lärt mig en hel del och vet på ett ungefär vad Du kan behöva för att bemöta och vara mer förberedd på mötet med myndighetspersonerna.
Nej jag ska inte vara någon proffessionell hjälp att ta till. Där räcker inte min tid till men det kommer att läggas till en del intressanta länkar här och kanske kan Du som läser det kan klämma in något nyttigt i en kommentar. För kommentarer det vill vi ha här. Massor. Vill Du dessutom komma med ett inlägg så tveka inte att fråga.
Bloggen är tänkt att vara till för oss som vill dela med oss av smarta saker inom alla ämnen och kategorier. (Ja jag vet att det redan finns. )Men jag har hittat väldigt lite info i alla fall och den är ofta vinklad. Dom som erbjuder Dig personlig assistans är ofta bolag som har ett vinstsyfte och det har jag inget emot. Dom måste tjäna pengar för att kunna hjälpa Dig och det är med de pengar som Du får från staten som dom hjälper Dig. Ett litet moment 22 som missbrukas av vissa men är en hjärtefråga för andra. Staten har ögonen på dom som hanterar detta och ser med Argusögon på verksamheter som inte sköter sig. Det visar sig ganska snart vilka som inte sköter sig.
Min ambition är att vara neutral. Det är inte tips om assistansbolag Du kommer att få här. Däremot tips på vad Du ska kräva av dom.
Läs, tipsa, länka… Det är vad jag önskar av Dig. Kommentera gärna. Kom tillbaka. Läs igen och kommentera när Du funderat.
Fråga, berätta, ”kräks”, Du vet hur jag menar.
Här har Du en och säkert många fler som vet hur det är när assistenterna inte funkar och hur arg man kan bli på att färdtjänsten inte kommer och den där jävla trösklen och kommunen som inte hjälper till och ”arbetsteraputten” som inget fattar och… Ja mycket blir det.
Skriv av Dig. Det är många som vill läsa och många som sitter i samma sits som Du. Även om Du inte tror det så är det så.
Nu vet jag inte vad det blir av det här. Det bestämmer Du. Ge det en chans och var inte rädd för att skriva. Var anonym. Det är jag, även om man så småningom kommer att lista ut vem jag är. Varför är jag anonym…? För att Du ska våga skriva… Det där ger sig med tiden.
Nu! Kör vi.
